Vem är du i en kris?

När vi försöker föreställa oss hur det är att vara i olika kriser, tänker vi ofta på hur bra vi skulle klara det. Hur vi skulle dra fram brandsläckaren och rädda människor ur ett brinnande hus, och hur alla skulle tacka oss efteråt. Eller så vill vi inte tänka på hemska saker som kan hända, för att vi är helt säkra på att vi bara skulle springa och gömma oss eller bli helt förlamade av skräck. Vad vi än tror kan det bli så – men det kan också bli helt tvärtom.

Lilla Krisinfo har intervjuat Eva Svensson Isfej som är psykolog på Kunskapscentrum för kris- och katastrofpsykologi. Vi frågade henne hur människor brukar reagera i en kris.

Det finns inget ”rätt” eller ”fel” sätt att agera på

Det är vanligt och naturligt att reagera starkt i en händelse. Både just när det händer, och efteråt. Det är också vanligt att du reagerar på ett sätt just när det händer, och på ett helt annat sätt efteråt, säger Eva. Just när olyckan eller det farliga händer, är det vanligt att bli rädd, ledsen eller arg.

– Blir man riktigt rädd kan man ”frysa till is” så pass att man kanske inte kan skrika eller röra sig, fast man vill, förklarar Eva. – Hjärtat slår snabbare, man andas häftigt. Man kan bli yr och känna sig konstig. Och om man aldrig har känt så förut så kan man bli rädd för att det känns så annorlunda. Man kan behöva gå på toa akut. Man kan få ont i magen och ont i huvudet.

– Efteråt kan man känna sig mera vaksam, ha svårt att varva ner, svårt att sova. Man kanske får mardrömmar. Många känner att det vore skönt att ha lampan tänd på natten, eller att få ligga bredvid någon igen, som man gjorde när man var liten. Även större barn vill ofta sova nära sina vuxna igen, berättar Eva.

Vissa reaktioner och känslor kan komma efter flera timmar eller efter flera dagar, eller ännu längre. Dom kan komma helt plötsligt, och det kan kännas överväldigande. Man kan få ont i magen och ont i huvudet, igen. Man kan få skuldkänslor, skämmas. Det är vanligt att tänka ”varför sprang jag och gömde mig”, eller ”varför höjde jag rösten”, ”vad pinsam jag var” eller ”sån är inte jag – jag vill inte vara så, eller göra så”, förklarar Eva.

Anledningen till att vi inte kan bestämma det här själva sitter i en urgammal del av hjärnan.

Hjärnan tar över!

I en kris tar en viss del av hjärnan över, som hjälper dig att reagera utan att tänka först. Det är den delen av människans hjärna som har funnits längst, och hjälpt oss att överleva som art. Faktum är att alla levande varelser har haft en sån programmering sen livet började på jorden. Man måste ju kunna slåss, fly eller lura faran, även om man inte har läst eller hört vad man ska göra!

Snabb, stark eller osynlig?

När din hjärna tror att du är i fara vill den skydda dig. Den skickar ut en massa olika hormoner i kroppen, framförallt adrenalin, och olika signaler till olika delar av kroppen. Vilka signaler den skickar beror på om den vill göra dig snabb, stark eller osynlig.

• Om den tror att det är bäst att fly så kanske den snabbt minskar på blodflödet till tarmarna – för du ska ju ändå inte äta just då. Istället skickas blodet ut till musklerna och hjärnan, så att du kan tänka och springa snabbare.
• Hjärnan signalerar också till din lever att skicka ut mer socker och fett i blodet för att ge dig mer energi. Och så säger den till lungorna att andas snabbare, för att syret ska förbränna det extra sockret.
• Om du känner dig akut kiss- eller bajsnödig när du är stressad så är det för att du både kan kämpa och fly bättre om du inte har något onödigt i kroppen.
• I nästan alla krissituationer skickar hjärnan signaler till ögonen att göra pupillerna så stora som möjligt, för att ju mer ljus ögonen kan ta in, desto bättre kan du se allting runt omkring dig.
• Om hjärnan tror att du kan lura faran genom att gömma dig kanske den skickar ut signaler till kroppen om att bli helt stilla, nästan förstelnad, för att inte faran ska upptäcka dig.

Det där var bara några trick som hjärnan tar till, av många. Och det är ju väldigt bra att den gör det. Men problemet är att det inte alltid hjälper.

– När våra hjärnor programmerades, för miljontals år sen, fanns det inga hus, bilar eller elkontakter. Därför kanske vi reagerar med att springa ut när det börjar brinna i soffan där någon lagt sin telefon på laddning, fast vi borde hämta brandsläckaren.

– Så fast man har tänkt och läst om hur man ska göra i en situation kan man ändå få reaktioner som man inte är beredd på, när det händer en själv. Men som ändå gör att man överlever.

Lös problemen i fantasin

Det går inte att förbereda sig för ett reagera exakt som man vill i en akut situation, eftersom reaktionerna är automatiska och inget som vi styr över. Men, säger Eva, man kan ändå påverka det till en viss del, genom att tänka lagom mycket på saker som kan hända. Om en läskig tanke dyker upp – tänk ”Vad skulle jag göra om det hände?”. Se det som en övning i att lösa problemen! För när man får panik blir det kortslutning i hjärnan. Rädslan tar över, förmågan att tänka klart försvinner. Men om du någon gång har fått höra hur du ska göra i en viss nödsituation, då kan det hjälpa. – Som när man går på bio och personalen säger ”här har vi nödutgångarna”. Om någon har sagt det, och visat det, då sitter det lite bättre. Du minns det lättare. Och då kanske du kan klara av situationen lättare, så att den blir så trygg och bra som möjligt för dig.

Var snäll mot dig själv 💗

Så det kan vara bra att fantisera – men bara så länge man inte känner att det stör ens liv och sätt att vara. Om man börjar må dåligt av det, och fastnar i det, då är det bra att försöka få hjälp.

Hur ska man tänka om man reagerade på något sätt som man inte gillade? Försök tänka att det är helt okej, och väldigt vanligt, påminner Eva.

– Var snäll mot dig själv, och kom ihåg att man faktiskt inte kan bestämma helt själv vad man ska göra i en kris. Du gjorde det du kunde göra just då.

– Om du är orolig att du skrämde eller sårade någon annan – förklara för personen att du inte alls var som du ville vara just då. Och påminn dig själv om att det kommer att kännas bättre sen.

Det där sista är viktigt att komma ihåg när det känns som mörkast! Att det alltid kommer ljus efter, och hur det kommer att kännas då.

Men hur lång tid ska man behöva känna sig ledsen och kanske orolig, efter att man varit med om nånting hemskt?

Hur kan man må bra igen?

Dom allra flesta börjar må bra igen av sig själva och med hjälp av sina nära. Det hjälper att man får förståelse från familjen, skolan, vänner och trygga vuxna. Eva räknar upp saker som hjälper en att känna sig bättre:

• Att få prata med någon människa som man litar på.
• Att ha bra rutiner för mat, sömn, röra på sig, få frisk luft. Ju större den jobbiga händelsen var, desto viktigare är såna rutiner!
• Att kunna lugna sig själv. Så träna på att varva ner!
• Att inte ha så mycket krav på sig själv och låta vissa saker få ta mer tid.
• Att inte vara ensam.

– Man glömmer inte det som hänt, men man tänker på det på ett annat sätt, ju längre tiden går, förklarar Eva.

Om det inte blir bättre

Du kan behöva mer hjälp om du fortsätter att må dåligt. Att du får hjälp är särskilt viktigt i de här lägena:

• Om ditt mående påverkar din vardag på fritiden och i skolan.

• Om tankarna på det som hände kommer hela tiden.
• Om du ofta är rädd för att något annat otäckt ska hända.
• Om du ofta blir arg eller ledsen.
• Om du får svårt att sova eller äta.

Berätta för en vuxen som du känner dig trygg med hemma eller en kompis förälder eller någon i skolan så att de kan hjälpa dig vidare. I slutet av den här texten finns också länkar till andra som du kan prata med.

Eva säger att vissa reaktioner kan komma långt senare, det är inte konstigt eller ovanligt. Men man måste söka hjälp om man fortsätter att må jättedåligt, om man börjar dra sig undan från sina vänner, eller om man inte funkar i sin vardag.

Hur kan man hjälpa andra?

Om det är någon i familjen eller en kompis som har varit med om nånting vill man såklart hjälpa dom. Men det är inte alltid så lätt att veta hur, eller vad personen behöver. Här är några tips från Eva:

• Ibland kanske personen inte vet själv vad den vill eller behöver – men om man inte får något svar, kan man ändå alltid vara tydlig med att man finns där.
• Man kan säga ”jag vet inte hur jag ska hjälpa till, men jag finns här i alla fall”.
• Det är så olika vad personer behöver också! En del vill prata eller få en kram, medan andra inte vill det. Ibland kan personen känna på ett sätt, men nästa stund kan det kännas på ett annat sätt.
• Det kan kännas läskigt att inte kunna säga eller göra saker som gör personen glad igen. Man vill ta bort det onda, göra så allt blir bra. Men ofta är det faktiskt bättre att bara finnas där, och lyssna när personen vill prata.
• Man behöver inte ens ha bra svar – det räcker långt att bara lyssna och säga att du fattar hur jobbigt det måste vara.

– Det viktiga är att du är där! Du kan hämta en kopp te och ställa fram, säger Eva.

– Även om personen inte vill ha te så är det ett sätt att visa omtanke. Annars är det bara att försöka igen nästa dag.

Beredd, för att bli mindre rädd

Idag pratar många om beredskap, att förbereda sig för kriser. Men det räcker inte att ha en massa konservburkar hemma. Beredskap är också kunna ”hålla huvudet kallt”, alltså veta hur man går ner i varv när man behöver det.

Här är fler tips från Eva:

• Man kan träna på att lugna ner sig, till exempel genom lugnande andning.
• Det är viktigt att kunna lugna ner sig för att inte få panik. Och för att kunna lugna ner sig behöver man träna på det innan, i lugn och ro.
• Rädda Barnen har en app med bra övningar för att lugna ner sig, till exempel att ”andas i fyrkant”. Såna övningar kan hjälpa till att lyfta ut paniken från kroppen, och det är ju alltid bra!
• Det kan vara andra saker än andning också, man får prova sig fram, se vad som fungerar för en själv.